Final i snötyngd skog

Vi hade längtat efter lite spårsnö i flera veckor. De senaste dagarna kom den. Men då blev det lite väl mycket på en gång. När vi samlades i morse vid den vanliga mötesplatsen var småvägarna som vi använder under jakten täckta av 2-3 dm snö. Skulle vi ens ta oss fram till det område där vi helst ville jaga? Jo, tre av bilarna var fyrhjulsdrivna så vi packade ihop oss i dom och tog oss dit vi hade tänkt oss. Åtta passare sattes ut. Själv hamnade jag på en liten höjd inne i själva såten, som sista utpost mot norr. Det är mitt inne i skogen men det finns hyfsat med skjutgator åt alla fyra väderstrecken. Klockan hade hunnit bli kvart i tio innan det hade ljusnat och alla var på plats. Hundföraren Pontus meddelade att han släppte hunden. På dom spår vi hade hittat en stund tidigare. Sedan gick det i rekordfart. Sex minuter senare sa han i radion: ”Nu blev det upptag.” Kunde vara bra att få höra det i radion för den snötyngda skogen dämpade alla skott och skall och alla andra ljud. Men när det efter ytterligare två, tre minuter började smälla vid kraftledningsgatan längst söderut hördes det ändå svagt även till mitt pass. Efter en stund fick vi veta att Lars skjutit en hyfsat stor tjur, som tappat hornet på ena sidan.

Men det var inte klart ännu. Efter en stund meddelade Erik att tre älgar varit framme och vänt framför hans pass. Så dom älgarna var kvar inne i såten. Frågan var nu bara vart dom skulle ta vägen? Jag hade väl inga större förhoppningar om att dom skulle komma just åt mitt håll utan hade ställt in mig på att det nog inte skulle bli något mera denna dag. Men så plötsligt upptäcker jag något stort brunt som rör sig mellan träden. Älg! Snabbt greppar jag geväret och osäkrar. Jag ser att det är flera djur så jag antar att det är dom tre. Dom kommer sakta strosande mellan tallarna. Absolut ljudlöst. Avståndet är bara 70-80 meter och snart kommer dom att passera skjutgatan som går rakt söderut från passet. Först i raden går en stor ko. Hon ställer sig absolut perfekt mitt i gatan med hela bredsidan mot mig och tittar mot mitt håll. Säkert har hon sett att jag rört mig en aning. Men jag ser inte riktigt vad det är för djur som kommer efter henne. Det kan ju vara kalvar så jag kan inte skjuta. Hon står kvar och tittar på mig. Och sedan ser jag att dom andra två också är vuxna älgar. Kon är för stor och fin. Hon bör sparas. Men nästa i raden? Jag ser inte om det är tjur eller kviga, men den är mindre och vi har kvar djur av båda sorterna på vår tilldelning. Den ska jag ta. Den står bakom en tall. Jag ser bara huvudet och halsen. Funderar någon halvsekund på om jag ska skjuta i halsen. Jag har bra stöd så det borde fungera. Men det är ju ändå lite riskabelt. Vore absolut bäst om den kunde flytta sig en aning framåt. Och så tar den ännu ett kliv ut så att bogen blir fri! Då trycker jag av. Reaktionen blir att alla tre kastar om och travar iväg åt samma håll de kom ifrån. Men annars ingen reaktion alls från djuret jag skjöt på. Konstigt. Det borde ha tagit rätt bra. Jo, men vänta, den går nu betydligt långsammare än de andra. När den visar sig mellan en ny glugg mellan träden avlossar jag för säkerhets skull ett skott till. Den vacklar till , vänder sedan igen och börjar gå tillbaka i den ursprungliga riktningen på nytt. Men inte många steg. Den sjunker ihop och är död innan jag hinner gå fram till den.

Det var en tjur, med dom minsta horn jag någonsin sett på en vuxen älg. Två knappar som inte är längre än 3-4 cm. Men jag är mycket, mycket nöjd. Det känns som en härlig revansch för bommen för fjorton dagar sedan!

Det blir inte sämre av att vi lite senare träffar på två av renägarna som har släppt sina renar i trakten, och en av dom hämtar den större älgen åt oss med sin snöskoter. Perfekt! Och vid 16-tiden har vi åkt hem till stan och flått och hängt upp djuren efter en utmärkt laginsats vid slakthuset. Med andra ord; idag hade vi flyt precis hela dagen, och det blev en alldeles lysande avslutning på älgjaktssäsongen! Ja, visserligen kommer nog några i gänget att pröva lyckan någon gång till före sista januari, men för egen del är jag nöjd nu. Nitton dagars älgjakt blev det, denna långa och intressanta höst. Ska bli kul att börja igen nästa år. Fast innan dess har vi lockjakten efter räv, fram i mars ungefär.