Älgfilmen

Ingen jakt idag för min del, men filmen från förra lördagen är klar nu. Om du är intresserad kan du se den här: https://youtu.be/VYzdplZd5fk

 

Annonser

Senhöstdagar i skogen

Vi har kommit rätt långt in på säsongen nu, och när vi åkte ut på landet i fredags kväll kunde vi konstatera att det snöat! Det var i och för sig extremt lite, bara så pass att man anade att marken var lite vit, men i alla fall. Och på lördag morgon när man klev upp var det nästan 5 grader kallt. Bara att skynda sig ut och stoppa i motorvärmarsladden.

Lördagens jakt blev riktigt bra. Jag hade bara suttit på mitt pass sådär 40 minuter när jag hörde ett litet knak i skogen på min vänstra sida. Var inte alls säker på vad det var som orsakat ljudet. Hund, hundförare, något annat djur… eller möjligen älg? För säkerhets skull grabbade jag tag i geväret och reste mig upp från ryggsäcken.

Och det tog bara en minut eller så, innan jag fick syn på ett djur mellan träden. Det var lite granar i vägen så jag kunde inte se vilken sorts djur det var, men att det var en älg var klart. Finns inget annat i våra skogar som är så pass stort och mörkgrått. Den fick nog syn på mig för den stod och stirrade åt mitt håll en liten stund, men sedan bestämde den sig ändå för att korsa skogsvägen som jag satt vid. Och så fort huvudet stack ut från träden såg jag att det var en liten pinntjur. Alltså helt OK att skjuta. Så jag gjorde det. Mer än ett skott hann man inte med på den mycket korta stund det tog för älgen att passera vägen. Den visade inga tecken alls på att vara träffad. Så vad skulle hända därnäst? Jo, jag såg att den fortsatte i en liten båge, nerför sluttningen som låg där bakom mig, och jag såg en hyfsad glugg mellan tallarna där jag insåg att jag skulle kunna få iväg ett skott till. Mycket riktigt. Ett par sekunder senare passerade älgen luckan mellan träden så jag kunde skjuta igen. Men jag såg ingen reaktion nu heller, annat än att den ändrade riktning lite grann, mera bort från mig. Men skulle den aldrig ramla? Verkade inte så. Men sedan såg jag i alla fall att den stannade och stod stilla. Men jag såg bara en skymt av den eftersom det var träd i vägen så jag visste inte om det var frampartiet eller baken eller vad jag såg. Så något mera skjutande i det läget kändes inte OK. Det var bara att hoppas att åtminstone ett av de tidigare skotten satt bra.
Och det gjorde det. När jag rapporterat till JL vad som hänt gick jag fram och tittade och då behövde jag inte leta länge. Den hade bara gått tio-femton meter efter det att den stod stilla. Det ena skottet var väl lite lågt, men båda var helt OK.

Äntligen fick även actionkameran komma till användning. Garmin VIRB är en OK produkt, men batteriet håller sig inte laddat mer än 2-3 timmar. Så om det ska hända något värt att filma så måste det ske inom den tiden… Filmen lär väl komma upp på Youtube så snart jag hunnit rensa den från alla ovidkommande minuter då inget alls händer.

Och för egen del hann jag bara vara med på denna första såt i lördags. Resten av laget tog även ett svep efter lunch och då fick en av hundförarna, Oskar, fälla en ensam ko. Så det blev en bra dag, på flera sätt.

Vi jagade även igår, söndag, och hade flera älgar på gång. Blev dock inget mera hemforslat denna helg.

 

Regniga dagar i skogen

Vi har haft ett par veckors uppehåll i älgjakten, för att ge älgarna lugn och ro under brunstperioden, men i måndags blev det fritt fram att jaga igen. Vi var inte ute då, men i tisdags var vi nio tappra ur jaktlaget på jobbet som samlades i gryningen. Vi var faktiskt lite tappra för det blåste och regnade och prognosen var att det skulle fortsätta hela dagen på det viset. Vilket det också i stort sett gjorde.

I den första såten gick Fredrik med hund. Jag satt vid ett pass intill en skogsväg. Det verkade till en början både segt och älgtomt, men så plötsligt ropade han i radion: Tjur i såten! Och strax därefter rapporterade han att den verkade springa mot nordväst. Nordväst? Det var ju åt mitt håll! Det blev riktigt spännande en stund. Men vinden låg precis fel, och den där tjuren hade troligen stenkoll på oss tre som satt på den passlinjen. Jag satt på vänsterkanten, sett från älgens perspektiv, och han lämnade såten sådär 200 meter ifrån mig, precis bakom kurvan som skymde sikten för mig…

Men Fredrik fortsatte och stötte flera andra älgar, bland annat ett ensamt hondjur som i snabbt trav korsade vägen på min andra sida. Och sedan small det ett par skott längst bort från mig, men i samma passlinje. Det var Erik som hade skjutit en liten pinntjur som försökte smyga ut ur såten en annan väg.

Sedan tog vi matrast och provade därefter med en andra såt. Både regnet och vinden lugnade sig lite, men skönt blev det aldrig. Och någon mer jaktlycka i form av skjutna älgar blev det inte. Vi hann precis hem till stan för att flå och hänga upp tjuren innan mörkret föll.

Och så idag, lördag, var det dags igen. Jakt med byalaget i Åträsk. Nästan alla var där. Sjutton gubbar och en kvinna. Nåja, riktigt alla är väl inte i gubbåldern, även om medelåldern nog är rätt hög. Och precis som i tisdags regnade det, och skulle så fortsätta hela dagen var det sagt. Det blev något bättre än så. Efter lunch tittade rentav solen fram någon liten stund. Fast mesta tiden föll regnet. Det är oerhört högt vattenstånd överallt nu. Flera broar och spänger som används under jakten ligger just nu under ytan…

Däremot föll inga älgar alls denna dag. Ska vi vara ärliga var vi väl aldrig riktigt nära någon skottchans, och de få älgar som hittades ville inte alls bli utskällda av någon hund. Vi får hoppas på bättre lycka imorgon. I vart fall ser vädret mycket mera lovande ut.

 

 

 

Tre jaktdagar

Nu har jag jagat tre dagar i rad; lördag, söndag, måndag. Några riktigt spännande saker har det dock knappast hänt i min närhet.

Lite skralt med älg i markerna för byalaget. Fast i helgen fick vi ändå ett par vuxna och en kalv. Det mest spektakulära för egen del var väl på lördag eftermiddag när jag ombads åka och hämta släpet med järnhästen på från slakthuset och sedan åka rätt långt ut i markerna för att hämta en älg. Om jag säger att vägen var dålig så är det en klar underdrift. Den var nästan obefintlig. Skodan fick verkligen visa vad den går för. Men det gick bra.

Igår var det jakt med laget från jobbet. Vi var sju tappra som ställde upp fast det var vardag, och ingen kan påstå annat än att vi i alla fall försökte efter bästa förmåga. Eftersom vi var en rätt liten skara tog vi små områden i taget, och hann med hela fyra såter! Några älgar hade vi på gång, men ingen av oss kom till skott.

Nu är det uppehåll i jakten ett par veckor. Älgarna måste ju få chansen att göra nya älgar… 🙂

 

Seeegt….

 

20170917_082457

Under söndagen hände ärligt talat ingenting av större intresse. Både hundar och hundförare gjorde nog sitt bästa, men älgarna var inte hemma denna dag.

Eller så var det kanske just det dom var… 🙂

Kalven vid Dammvallen

Intressant dag i älgskogen idag. Första såten var i och för sig väldigt händelselös. I synnerhet som jag hade råkat ställa in fel kanal på radion, så jag hörde inte ett ord om vad någon hade att säga…

Fast det rättades till vid pausen. I andra såten fick jag så sitta på ett pass som kallas Dammvallen. Varför begriper jag inte riktigt. Där finns varken någon damm eller någon vall, så vitt jag kan se. Visserligen en stor sjö alldeles i närheten, men det är ju inte direkt det samma som damm. Fast det är ett trevligt ställe där det ofta passerar älg. Borde bara röjas upp lite fler skjutgator…

Nåväl, efter ca en timme hörde jag ett litet prassel i skogen snett till vänster om mig. Där är en hel del skog och sly, och där börjar en myr, och en bäck rinner förbi just i myrkanten. Och prasslet visade sig mycket riktigt vara orsakat av älg! Plötsligt stack det fram huvudet på en stor älgko, bakom en björk. Men avståndet var nog inte mer än 50 meter, och vinden låg inte helt rätt, så hon fick nog vittring av mig. I vilket fall vände hon sig om ett kvarts varv och började gå ut över myren. Då såg jag att hon även hade en kalv med sig. Det var myrtallar och sly i vägen så jag kunde inte skjuta. Men jag såg att om djuren inte ändrade riktning så skulle de snart bli synliga för mig i en öppen gata mot mitten av myren. Och just precis där gick dom. När kalven var mitt i den öppna gatan skrek jag till, och effekten blev precis den jag ville; dom stannade. Hållet var lite drygt, kanske 110-120 meter, men som sagt, dom stod stilla. Så jag siktade på kalven och skjöt. När skottet gått knäade den till märkbart, och jag var nästan säker på att den skulle ramla omkull i nästa ögonblick. Men icke! Den återfick balansen, vände 180 grader och lunkade iväg. Kon fortsatte i den ursprungliga riktningen. Tyvärr var det myrtallar i vägen så jag såg inte kalven mer än ett par sekunder efter skottet. Så där satt jag, och visste inte om den hade gått omkull eller fortsatt springa långt bort.

I vilket fall måste man alltid rapportera till jaktledaren vad som hänt, när man skjutit på något, så jag gjorde det. Det var lite svårt med kommunikationen, men jag hade bra kontakt med en av jaktkamraterna, Martin, som kunde rapportera vidare. Och så kom vi överens om att jag skulle gå ut på myren och försöka se om jag kunde hitta kalven eller åtminstone märka ut skottplatsen. Så jag knallade iväg, och kom snart till den förb-e bäcken. Det gick alltså inte att ta sig över! Inte bara bäcken var bred och djup utan själva myren runt om var väldigt blöt efter den senaste tidens allt regnande. Jag försökte gå lite nerströms och lite uppströms, men allting verkade lika omöjligt. Och så bar det sig inte bättre än att jag tappade balansen och trampade ner på ett ställe där det var metern djupt!

Då gav jag upp, linkade tillbaka till passet och rapporterade att jag inte kunde ta mig fram till skottplatsen. Under tiden pågick jakten. Så jag fick sitta och vänta ett par timmar, dyblöt och orolig, innan två hundförare, Oskar och Lennart, kunde komma för att undersöka hur det var med min kalv.

Men sedan gick det bra. Vi tog oss ut på myren, hittade det rätta spåret så vi kunde sätta gråhunden på det, och efter bara 70, 80 meter fick Oskar syn på kalven som låg där död. Den lättnad man känner en sådan gång är nästan obeskrivlig. Nu har jag alltså, efter fem års ”älgtorka”, skjutit två älgar inom mindre än två veckor. Är det det som kallas ketchupeffekt?

 

 

Jaktrapport från östra Tornedalen 2017, dag 7

En dag för exakt 29 år sedan fick jag skjuta min hittills största älg. Eller största var det kanske inte, men den med bästa hornet; en fin trettontaggare. Extrapoängen i det hela var att jag fick den på min 35-årsdag. Därmed kan alla som är någorlunda skärpta i matte snabbt räkna ut att jag fyller 64 idag. Så det kunde ju ha varit passande att jag hade fått skjuta en älg under jakten idag. Men på så gott humör var inte Diana, jaktens gudinna.

Nej, i stället bjöds vi på ganska grinigt väder denna lördag. Lite regn och en rätt hård och kall vind, mestadels från norr. Jag kan inte påstå att det var någon av de mest njutbara älgjaktsdagar jag upplevt. Men man ska inte klaga. Början på veckan var helt suverän vad gäller vädret. Och rätt bra även i övrigt.

Och idag blev det ändå lite spänning mot slutet av jakten då jämten Phoenix tog upp en ko med kalv och bjöd på ett gångstånd som passerade vår passlinje.

Dom älgarna överlevde dock denna dag, som för övrigt började med att Anders C skjöt en ovanligt stor älgkalv.

Och nu är jakten slut för denna gång. Imorgon ska vi arbeta hårt med styckning av tio älgar. Kanske är lika bra, att få vara inne i slakthuset, eftersom det lovas tokmycket regn imorgon.