Älgjakten 2019 -första helgen

Stormyra1 eller ”Gammlägda”

Sådär, då har vi jagat totalt fyra dagar. Först måndag och tisdag, sedan båda dagarna nu i helgen som gick. Igår var det minus 0,6 grader när jag klev upp! Tillräckligt för att man skulle var tvungen att skrapa bilrutan. Usch!

Första passet jag fick var längs en nybruten kraftledning. Den är så ny att det ännu inte finns någon kraftledning på plats. Man har bara hunnit hugga bort skogen i själva gatan.  Kanonställe! Men några älgar kom det inte dit denna morgon.
Efter brunchen for vi ut på en ny såt. Jag fick då passet Stormyra 1. Varför det heter Stormyra vet jag inte. Det kanske iofs var en myr för länge sedan. Väldigt länge sedan. Fast jag tycker nog att det var ett mera lämpligt namn på platsen som en av våra verkliga veteraner använde. Han kallde platsen för ”gammlägda”. Det är idag inget annat än en äng eller åker, som dessutom håller på att förbuskas rejält. Det utlovade regnet kom först vad 14.30 ungefär, och det tackar vi för.

Nå, vad gäller det jaktliga så skjöts en stor ko kanske en kilometer därifrån. Från passet sågs även troligen en älg till, dock oklart om det var en kalv eller kanske en kviga. Timmarna gick, men till slut bestämdes att det skulle göras ett till försök att få tag i detta eventuella djur. Området förstärktes med några passare till, och en hund sattes på spåret. Det tog inte så lång stund innan det kom rapporter från en av mina närmaste passgrannar om att älgen passerat honom, och det var mycket riktigt en ensam kalv. En kalv som dessutom hade väldigt bråttom. Och som strax var ute ur området, och som fortsattevidare in på grannmarker. Sedan gav vi upp och for hem. Det var lördag och klockan närmade sig kvällen…

Idag, söndag, var det varmare och torrt väder. Jag satt vid en annan kraftledning, närmare bestämt vid ett pass som heter Kalvbränna 1. Vi hade inte suttit särskilt länge förrän det small norr om mig. Där hade Anders skjutit en kalv. Sedan blev det rätt lugnt en hyfsat lång stund. Jag satt mest och tittade i mobilen – tills ett skott från pasgrannen Ulf krossade morgonens stillhet. Ulf som bara satt ca 250 meter bort. Vad hade han skjutit på då? Jo, där kom det en tjur långsamt gående mellan oss. Det var för långt
avstånd för mig att skjuta, men kanske skulle tjuren vända kosan mot mitt håll? Ja, minsann, den vände mot mig, men i nästa sekund föll han omkull. Ja, då var det klart. Det behövdes inga fler kulor.

Sedan gick det en stund igen. Därefter började en hund skälla. Det lät som att det var relativt nära mig, men en blick på appen i mobilen visade att det nog var lite längre bort än det verkade. Och det drog iväg åt fel håll. Sedan small två skott hos Linda som satt vid den lilla sjön Kalven en liten bit längre bort från mig.  Det visade sig snart att hon hade skjutit en udda tolvtaggare.

Därmed var jaktveckan över. Sammantaget fick vi sex kalvar och tre vuxna djur. Förra året påstod experterna att vi skulle räkna med rätt få och små kalvar, på grund av den varma sommaren. Det kan man absolut inte påstå, att vi sett sådana tendenser. Och det är ju bra. Det är gott om kor och kalvar. Och kalvarna är inte heller särskilt små.

 

Annonser

Älgjakten 2019 – dag 2

Alexanders tjur Passet Kalven 1

 

 

Idag var det rätt svalt på morgonen. Bara 3-4 plugrader. Men frampå förmiddagen, och senare under dagen , blev det väldigt soligt och grant.  Och det hände lite mera i skogen. Under första såten blev det ett gångstånd som lät som att det kom mot mig. Det var inte alls särskilt långt borta. Men tyvärr svängde det av strax innan jag fick se något, och så småningom släppte hunden.

I andra såten visade sig tre tjurar varav vi fick en. Det som var lite extra kul var att Alexander, en av de yngre jägarna, fick skjuta sitt livs första älg. Hornet var inte så märkvärdigt. Sex taggar. Men det var ett stort djur i övrigt.

Och så fick jaktledarn skjuta en kalv. Själv satt jag på ett pass som heter Kalven 1. Ett riktigt bra pass, men den här gången var det mycket lugnt där.

Nu vilar sig de flesta av oss till på lördag.

 

Älgjakten 2019 – dag 1

Morgonpasset

Eftermiddagspasset

Det böjade inte så kul. Måndagen mötte oss med regn och dimma. Oskar, en av hundförarna, skjöt en kalv tidigt på morgonen.

I vår andra såt skulle jag sitta vid Dammvallen, men i sista stund ändrade sig jaktledarn. Jag fick ta Henningskläppen och Tobbe fick ta Damvallen. Vi körde dit i en bil, och satte oss på våra pass. Efter kanske en timme small det hos Tobbe. Jag hörde en kalv som skrek och gissade att Tobbe hade fått den. Efter ytterligare en minut, högst, kom kon lunkande förbi mitt pass. Jag hade kunnat plocka ner henne, men lät den gå eftersom det var en produktiv ko. Visserligen lär den väl bli tagen för en kviga och därmed skjuten senare i höst. Men nu finns det ju i alla fall en chans att hon klarar sig.

Imorgon ser väderprognosen bättre ut, och jag ska börja dagen med att sitta vid Dammvallen…

 

Imorgon börjar älgjakten

Foto: Pixabay

Japp, nu är det dags! Åtminstone för oss som bor i Norrland. Vi hade vårt jaktmöte i eftermiddags. Jag ska sitta på ett pass som heter Avaliden 1 imorgon. Sägs vara ett bra ställe. Jag har för mig att jag har suttit där en gång tidigare. Då hände inget av intresse… Får väl se om det händer något imorgon.

Klockan 05.30 ska jag vara på plats.

 

Vårkänsla

Fantastiskt varmt och fint väder för att fortfarande vara april! Vi har varit ute på landet ett par dagar. I lördags kväll hade vi besök av ett par kanadagäss, bara några meter från huset!

Foto: Birgitta Tonegran

Bra jaktdag

Idag var jag ute och jagade med SLU-laget. En fin novemberdag, fast med lite skarpt underlag. Snöfläckar här och där, som först tinat, som det sedan regnat på, och slutligen hade det frusit på lite. Idag var det ett par plusgrader, svaga vindar och soligt bitvis.

Vi hade lite ont om hundar idag, beroende på diverse saker. Däremot gott om jägare. Vi var runt dussinet i alla fall. Hundfrågan var löst genom att en jaktgäst, Tobias, med jämthund, ingick i skaran idag.

När jag hade suttit på mitt pass sådär 1,5 timmar nämndes det i radion att ko och kalv var i rörelse, och att det eventuellt kom åt det håll där jag satt.

Och mycket riktigt; plötsligt hördes ljudet av stora djur i den täta skogen rakt framför mig. Skogen som låg tätt inpå den skogsväg som löpte fram ca 50-60 meter framför mig. Jag greppade geväret och gjorde mig beredd. Fick snart se en älgko mellan träden. Men den kom inte ut på vägen utan stannade mellan granarna. Jag såg bara en skymt av den, och ingen kalv i det skedet. Sedan vet jag inte om den såg mig, eller hörde mig, eller fick vind av mig (vinden var lite nyckfull och ändrade riktning ofta.) I vilket fall vände kon om och jag hann tänka att det nog inte skulle bli något skjutläge. Men hon for inte rakt inåt, ifrån mig, som jag befarat. Utan hon följde en bana parallellt med och rätt nära vägen. Det var rätt tydligt att hon hade bestämt sig för att korsa vägen. Så ca 80-90 meter till vänster om mig for hon över. Och kalven efter. Jag skjöt och den blev liggande mitt på vägen. Det var iofs bara en kalv, men spännande ändå.

Blev även lite extra spännande för vår inbjudne jaktgäst Tobias. Ungefär samtidigt som kon och kalven dök upp vid mitt pass började Tobias´ jämthund skälla ståndskall ca en kilometer längre bort. Vilket kändes lite märkligt eftersom vi nog alla trodde att det var ”min” ko och kalv jämten var efter. Hade den råkat hitta någon ytterligare älg?

Efter en rätt lång stunds idogt skällande på exakt samma fläck började våra två jaktledare ana oråd. Så de varnade Tobias som börjat smyga närmare ståndet: ”Pass upp. Det KAN vara björn.”
Och det var det! När han kom fram såg han ramen på en björn som gjort sig ett ide under en stor sten. Man kan gissa att björnen hunnit somna, men väcktes av hunden. Och älgarna som sedan kom till mig måste ha passerat väldigt nära björnidet.
Nåja, allt slutade väl. Tobias fick bort hunden utan att björnen kom ut.
Och Göran, en av våra andra passare, fick sedan skjuta kon som passerat hos mig.
Kort sagt; en riktigt bra dag i älgskogen.

En kort jaktdag

Igår jagade vi igen med byalaget. Uppslutningen var något sämre än tidigare i höst, men helt OK ändå. För min del blev det bara deltagande i den första såten, eftersom jag skulle tillbaka till stan för att hämta hustrun och hennes bästa väninna vid flygplatsen.  Och ska jag vara ärlig gjorde det inte så mycket, för det var snöigt och rejält kallt ute i skogen.

En av gubbarna i gänget skjöt på ett hondjur efter ca en timme på pass. Fast den gick vidare, in på grannarnas mark. Efter kontakt med dem beslöts att de skulle ta över spårandet.

Senare på kvällen fick jag veta att grannlaget inte hittat kon, men att de skulle fortsätta leta idag.

Den ”officiella” jakten med vårt lag är nu avslutad, fast hundförarna får fortsätta jaga kalv, i den mån de vill och orkar.

Och för min del kan jag fortsätta jaga med det andra laget jag är med i, laget från mitt förra jobb. Den här köldknäppen som råder just nu är nog än så länge inte bestående, så  det lär säkert bli en eller annan jaktdag framöver.