Bra jaktdag

Idag var jag ute och jagade med SLU-laget. En fin novemberdag, fast med lite skarpt underlag. Snöfläckar här och där, som först tinat, som det sedan regnat på, och slutligen hade det frusit på lite. Idag var det ett par plusgrader, svaga vindar och soligt bitvis.

Vi hade lite ont om hundar idag, beroende på diverse saker. Däremot gott om jägare. Vi var runt dussinet i alla fall. Hundfrågan var löst genom att en jaktgäst, Tobias, med jämthund, ingick i skaran idag.

När jag hade suttit på mitt pass sådär 1,5 timmar nämndes det i radion att ko och kalv var i rörelse, och att det eventuellt kom åt det håll där jag satt.

Och mycket riktigt; plötsligt hördes ljudet av stora djur i den täta skogen rakt framför mig. Skogen som låg tätt inpå den skogsväg som löpte fram ca 50-60 meter framför mig. Jag greppade geväret och gjorde mig beredd. Fick snart se en älgko mellan träden. Men den kom inte ut på vägen utan stannade mellan granarna. Jag såg bara en skymt av den, och ingen kalv i det skedet. Sedan vet jag inte om den såg mig, eller hörde mig, eller fick vind av mig (vinden var lite nyckfull och ändrade riktning ofta.) I vilket fall vände kon om och jag hann tänka att det nog inte skulle bli något skjutläge. Men hon for inte rakt inåt, ifrån mig, som jag befarat. Utan hon följde en bana parallellt med och rätt nära vägen. Det var rätt tydligt att hon hade bestämt sig för att korsa vägen. Så ca 80-90 meter till vänster om mig for hon över. Och kalven efter. Jag skjöt och den blev liggande mitt på vägen. Det var iofs bara en kalv, men spännande ändå.

Blev även lite extra spännande för vår inbjudne jaktgäst Tobias. Ungefär samtidigt som kon och kalven dök upp vid mitt pass började Tobias´ jämthund skälla ståndskall ca en kilometer längre bort. Vilket kändes lite märkligt eftersom vi nog alla trodde att det var ”min” ko och kalv jämten var efter. Hade den råkat hitta någon ytterligare älg?

Efter en rätt lång stunds idogt skällande på exakt samma fläck började våra två jaktledare ana oråd. Så de varnade Tobias som börjat smyga närmare ståndet: ”Pass upp. Det KAN vara björn.”
Och det var det! När han kom fram såg han ramen på en björn som gjort sig ett ide under en stor sten. Man kan gissa att björnen hunnit somna, men väcktes av hunden. Och älgarna som sedan kom till mig måste ha passerat väldigt nära björnidet.
Nåja, allt slutade väl. Tobias fick bort hunden utan att björnen kom ut.
Och Göran, en av våra andra passare, fick sedan skjuta kon som passerat hos mig.
Kort sagt; en riktigt bra dag i älgskogen.

Annonser

En kort jaktdag

Igår jagade vi igen med byalaget. Uppslutningen var något sämre än tidigare i höst, men helt OK ändå. För min del blev det bara deltagande i den första såten, eftersom jag skulle tillbaka till stan för att hämta hustrun och hennes bästa väninna vid flygplatsen.  Och ska jag vara ärlig gjorde det inte så mycket, för det var snöigt och rejält kallt ute i skogen.

En av gubbarna i gänget skjöt på ett hondjur efter ca en timme på pass. Fast den gick vidare, in på grannarnas mark. Efter kontakt med dem beslöts att de skulle ta över spårandet.

Senare på kvällen fick jag veta att grannlaget inte hittat kon, men att de skulle fortsätta leta idag.

Den ”officiella” jakten med vårt lag är nu avslutad, fast hundförarna får fortsätta jaga kalv, i den mån de vill och orkar.

Och för min del kan jag fortsätta jaga med det andra laget jag är med i, laget från mitt förra jobb. Den här köldknäppen som råder just nu är nog än så länge inte bestående, så  det lär säkert bli en eller annan jaktdag framöver.

 

Älgjakten fortgår

Nu har jag jagat två dagar till. I fredags tillsammans med kamrater från mitt f d jobb. Och igår med byalaget ute på landet.

I fredags var det fortfarande riktigt behagligt väder en stor del av dagen. Men vi var en liten skara. Blott sex deltagare. Och någon älg såg vi inte röken av, trots att vi hann med tre såter.

Igår var det lite kyligare, och tidvis en aning regn. Fast uppslutningen var avsevärt bättre. Om jag inte minns fel var vi 17 av maximala 19 deltagare. Och jag fick nöjet att sitta vid två pass som jag inte suttit vid förut.
Fram på dagen fick vi även en älg, och denna gång ett hondjur, vilket var bra. Det är märkligt så många tjurar som har observerats på den marken i år. Hade vi bara skjutit allt som kom i vår väg hade jakten (åtminstone på vuxna djur) varit slut för flera veckor sedan.

Idag regnar det så båda lagen har tagit en vilodag.

 

Äntligen älgjakt

Efter många, långa veckor instängd i stugvärmen kunde jag äntligen vara med älgjakt denna helg! I och för sig hände det inte särskilt mycket vid de pass jag satt på, men det var härligt ändå bara att vara med. Att det sedan fortfarande gör lite ont i foten rätt ofta, det får man ta.

Igår fick vi två vuxna älgar; en tjur och en ko. Och idag blev det en liten pinntjur.

Av tilldelade 13 vuxna djur är nu 11 fällda. Ett bra resultat. Synd bara att det är så sned könsfördelning (9-2 till tjurarnas fördel, eller nackdel kanske man ska säga…) samt att det verkar klent med kalvar.

Och underbart väder båda dagarna! Varmt och soligt Fast den här nästan orimliga värmen i mitten av oktober kanske inte är så bra. Egentligen… Men nog är det behagligt när man sitter på pass. Det går inte att förneka.

Den inställda jakten

Bilden ovan visar hur det kan börja se ut på morgnarna när det börjar dra ihop sig till älgjakt.

Och följande två bilder (nedan) visar hur vi ägnade rätt mycket tid veckorna innan jakten drog igång. Många patroner och timmar gick åt till skjutövningar.

 

Sedan (nästa bild) togs lördagen den 25:e augusti, som var en riktigt trevlig dag.

På förmiddagen var vi ute i terrängen och satte upp ett par nytillverkade torn. Det blev lite strapatsrikt eftersom älgtracken, med vars hjälp vi tog ut tornen, fastnade i ett vattenfyllt dike och under en lång stund varken ville flytta sig framåt eller bakåt. Men det löste sig till slut. Sedan, på eftermiddagen, var det i vanlig ordning dags för kuljaktstigen som avslutades med hamburgergrillning för både jägare och allehanda familjemedlemmar. Med andra ord; en riktigt angenäm dag.

Men sedan kom den förfärliga söndagen som sabbade det mesta…

Jag kände rätt tidigt under dagen att jag hade drabbats av en förkylning. Den ledde stundtals till rätt hög feber och jag låg mest under ett täcke och skakade av frossa. Men till slut blev det ändå kväll och jag tänkte gå upp till övervåningen för att lägga mig. Men troligen var jag väl lite groggy av febern för när jag nästan var uppe kände jag att jag tappade balansen och började ramla nerför trappan. Det fattades väl någon tiondels sekund så skulle jag hunnit hugga tag i någonting. Men det gjorde jag inte, utan kom handlöst nerför hela trappan, med buller och bång. Slog mig givetvis på diverse ställen. Fast det var mest blåmärken och mindre skrapsår. Men när jag skulle resa mig upp märkte jag att det gjorde ruskigt ont i vänstra foten.

Dagen därpå tillbringade jag rätt många timmar på Akuten där en mycket sympatisk, och till synes kompetent, läkare gav mig domen: ”En spricka i hälbenet. Kryckor i sex-åtta veckor. Ingen älgjakt.”

Sedan har jag upplevt en dryg vecka som varit en av de värsta jag upplevt på mycket länge. Det är väldigt jobbigt att hoppa runt på kryckor när man inte får använda den ena foten det minsta. Och förkylningen är besvärlig och utdragen; ögonen bara rinner och hostan slår alla rekord…

Och att vara hemma när de andra i gänget drog till skogs är förstås tungt som tusan. Det är första gången på 40 år som jag missar jakten. Nåja, jag har inte gett upp helt ännu. Kanske kan jag vara med någonstans alldeles i slutet av säsongen.

Sedan får man väl se det ur den ljusa sidan: Ett fall av detta slag kunde ju faktiskt slutat ännu värre. Och hur man än mår så finns det alltid dom som har det värre. Samt att jag har en fantastiskt bra hustru som hjälper mig på alla sätt. (Även om jag har lite dåligt samvete för att hon måste dra ett tungt lass just nu.)

Ja, i går var första jaktdagen. Jag följde den via små rapporter i mobilen. Laget som jag skulle jagat med från början i alla fall fällde fyra älgar; en ko, en tjur och två kalvar. De som ska gratuleras är Tobbe, Marino, Tony och Oskar. Om jag uppfattade saken rätt.

 

 

Skjutträning inför hösten

Hösten närmar sig. Äntligen dags för jakt! I förberedelserna ingår bland annat skjutträning. Idag var jag till banan för tredje eller fjärde gången i sommar.

Måste tyvärr konstatera att det går lite trögt i år. Men det lär nog ta sig…

 

Äntligen vårjakt

Efter en genomförd höftledsoperation i januari och en rätt kall inledning på året var det igår äntligen dags för en tur ut till jaktmarken, för att se om det gick att locka fram någon räv.

Det gjorde det inte. Men kroppen kändes redo för lite skidåkning och vädret var fantastiskt! Nollgradigt, vindstilla och strålande sol från en klarblå himmel. Det kanske trots allt bli vår även detta år som har bjudit på en enormt snörik vinter och rätt många kalla dagar.

Nu är det väl inte helt optimalt för rävjakt ännu. Det har inte varit så varmt att det bildats någon nämnvärd skare så rävarna sjunker nog ner i lössnön en decimeter eller så. Och då är dom inte så pigga på att springa iväg mot några lockande ljud.

Men som sagt, en mycket fin dag i skogen, och fikat smakade som vanligt bra ute i solen.

Och minst en älg hade i alla fall varit i farten.